Dienaba Beye Traoré kämpar för hållbart fiske i Senegal

Då alltfler av världens vatten är överfiskade är röster som verkar för omställning till ett hållbart fiskeri extremt värdefulla. En sådan röst kan hämtas från Senegal.

För merparten av befolkningen i det västafrikanska landet Senegal har fiske varit den viktigaste inkomstkällan och näringskällan i generationer. Idag är denna försörjning hotad, och mycket går att tillskriva ett avtal som tillät stora europeiska fiskeflottor att fiska i de då rika senegalesiska vattnen. 

- Det fanns inga siffror på hur stora fiskebestånden var då avtalet slöts. Konsekvenserna blev att den europeiska fiskeflottan fiskade upp alldeles för mycket fisk, och dessutom gick hårt på fiskebestånd som egentligen var reserverade för reproduktion och återhämtning.

Detta säger Diénaba Beye Traore, jurist vid lagstiftningsavdelningen på den mellanstatliga myndigheten Sub-regional Fisheries Commission (SRFC), via sprakig telefonlinje från sitt kontor i Senegals huvudstad Dakar. Myndigheten, som hon leder, verkar för att åstadkomma lagar och regleringar som ska garantera ett hållbart fiske för sina sju västafrikanska medlemsstater, där Senegal ingår.

 

Fiskebestånden utanför Senegals kust krympte så snabbt, att den senegalesiska regeringen år 2006 tvingades säga upp avtalet med EU. Nu drabbades knappast den europeiska fiskeflottan eller Europas invånare av att avtalet sades upp, fiskeflottan drog snabbt vidare till andra vatten. De som däremot drabbades av de uttömda fiskbestånden var de fattiga senegaleser som främst fiskar för eget bruk i enkla båtar, så kallade piroger. De kunde inte bara flytta till nya vatten, och stod nu utan försörjning och mat på tallriken. 

Också de svenska vattnen är märkta av överfiske. Havsmiljöinstitutet uppskattar att upp till 70% av de viktigaste fiskeområdena i Östersjön antingen är överexploaterade eller helt uttömda på fisk. Samtidigt finns det positiva exempel där lagstiftning gett effekt. I mitten av 1980-talet fångades omkring 1500 miljoner torskar i Östersjön. Tio år senare var antalet nere på 55 miljoner, ynka fyra procent av antalet tio år tidigare. Nyliga siffror (2014) från Havs- och vattenmyndigheten visar att torsken just kravlat sig över miniminivån som behövs för att arten ska anses kunna återhämta och reproducera sig. 

Situationen i senegalesiskt vatten är däremot fortsatt svår. Främsta problemet, säger Diénaba Beye Traore, är det omfattande illegala fisket i känsliga fiskbestånd, från de hundratusentals fiskare som saknar alternativa vägar till försörjning. Till detta kommer den inhemska fiskeindustrins aktörer, som exporterar senegalesisk fisk till köpare i EU, Kina och Ryssland. Detta skapar stora konflikter och konkurrens mellan fiskare, och fiskebestånden klarar inte av att möta efterfrågan. 

- Dessutom är det ju så, att den med pengar klarar sig alltid. De storskaliga fiskeflottorna kan lätt betala eventuella böter de får för sitt överfiske och bara fortsätta, konstaterar Diénaba Beye Traore med en djup suck.

senegal1.jpg

 

Diénaba Beye Traore och hennes organisation arbetar dock idogt vidare med målsättningen att skapa villkor mer jämlika avtal mellan de utländska fiskeflottorna visavi de västafrikanska staterna. 

- Vi stöttar våra västafrikanska medlemsstater att ställa krav på utländska fiskeflottor som vill fiska i våra vatten. De måste parallellt med sitt fiske också garantera att fiskebestånden kan återhämta sig, och dessutom garantera att deras fiske inte går ut över de bestånd som behövs för lokalbefolkningens behov. Dessutom måste de böter som utdelas för överfisken vara ekonomiskt kännbara för de utländska fiskeflottorna.