”En fågel värjer sin bur. Det är det enda den kan göra om den tillhör en gammal burfågelsläkt och inte vet av någon annan uppehållsort. Den öppna dörren är då inte utgång till friheten utan ingång för katten. Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren, men om den fria fågelns möjlighet, att klara sig utanför vet den ingenting.”

Citatet ovan är från Elin Wägners litterära storverk Väckarklocka, publicerad 1941. Det finns många skäl till att Elin Wägner är en av de mest kända personerna i modern svensk historia. Inte bara var hon en förgrundsgestalt och föregångare i kvinnorörelsen, fredsrörelsen och även miljörörelsen på en och samma gång, hon var även den första som på ett enhetligt sätt lyckades visa på ömsesidiga samband och binda samman alla dessa rörelser.

Elin Wägners meritlista är sannerligen lång. Hennes roman Pennskaftet, från 1911, ses ofta som ett centralt verk för den tidiga kvinnorörelsen och kampen för kvinnors rösträtt. Hon var en av eldsjälarna bakom bildandet av svenska Rädda Barnen och även grundandet av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, hon ingick i det prestigefulla litteratursällskapet Samfundet de Nio och blev mot slutet av sitt liv även invald i Svenska Akademien.

Mellan åren 1923-1936 var Elin Wägner redaktör för den feministiska och antinazistiska kulturtidskriften Tidevarvet, som utgjorde en tung aktör i den samtida debatten. Inför ett växande hot om ett nytt förödande världskrig engagerade sig Elin Wägner mot den militära upprustningen. För att sätta press på krigshetsarna om vilka fasansfulla konsekvenser ett storskaligt krig skulle få, gjorde hon det som politisk protesthandling att vägra bära gasmask, och uppmanade landets fredssträvande kvinnor att göra detsamma. Hon menade att det var bättre att inte leva, än att enbart överleva ett icke-liv i en sönderbombad, trasig värld.

Elin Wägner visste att det alltid är civilbefolkningen som drabbas värst av militära konflikter. UNICEF konstaterar att andelen civila offer ständigt ökar i moderna krig. Exempelvis var så mycket som 80% av de döda och skadade under senaste Irakkriget civila, enligt den oberoende organisationen Iraq Body Count.

Förutom en stark röst för kvinnors rättigheter och sitt fredsivrande, höjde Elin Wägner, långt före sin tid, uppmärksamhet och ifrågasättande av konsekvenserna av kemisk besprutning av jordbruksfält. Hon skrev också om hur viktigt det är med rättvisa löner och humana arbetsvillkor för dem som arbetar på fälten.

”Så länge det klibbade nöd och tårar vid aprikoserna och kaffet och apelsinerna på vårt bord, låg vi djupt under en människovärdig levnadsstandard.” Så skriver Elin Wägner i Väckarklocka.

Elin Wägner hade modet att gå före och stå på sig även när omvärlden mötte henne med okunskap, ointresse eller rentav hätsk kritik från dem som menade att det var opassande för kvinnor att syssla med politik, som att kräva rösträtt och lägga sig i männens krigsplaner. Säkert låg mycket av hennes mod i att hon inte var ensam. Andra kämpade för samma sak, och möttes av samma motstånd.

För också överklassdamen och suffragettikonen Emmeline Pankhurst förödmjukades och arresterades av polis när hon i början av 1900-talet demonstrerade för kvinnors rösträtt i England, och likaså ifrågasattes och hånades Jeannette Rankin när det stod klart att hon var den enda medlem i amerikanska kongressen som röstat emot att USA gick in i världskrigets fasor.

Elin Wägners väckarklocka har ringt för oss i över 70 år nu. Det är hög tid att vakna.