Smart ekonomi är feministisk  och grön – en värdebaserad ekonomisk rationalitet för hållbar utveckling

Klassisk ekonomi ser klimat/ miljö och jämställdhet, allas lika möjligheter, som "negativa externaliteter" det vill säga något som stör den ekonomiska rationaliteten. Detta kan sägas vara en slags ”falsk ekonomi".

En stor del av problemet är att de politiska systemen i hög grad har överlåtit genomförandet av hållbar utveckling till marknadskrafterna, som uppenbart inte har förmått hantera utmaningen. Dagens ekonomiska system och dess rationalitet är ett hot mot global välfärd och utveckling. Den ekonomi som styrt globaliseringen har inte inkluderat värdet av ekosystem, naturresurser och jämställdhet i grunden för vad som definieras som ekonomisk rationalitet. I stället betraktas dessa för mänskligheten grundläggande värden som "externaliteter", det vill säga som störande faktorer som påverkar den ekonomiska rationaliteten på ett negativt sätt.
                    
Resultatet är att vi har fortsatt att leva över våra naturtillgångar på bekostnad av framtida generationer. Den framtid vi lämnar över är ett facit på marknadens misslyckande och en ”falsk” ekonomi, falsk på så vis att den skjuter över både ansvar och de verkliga kostnaderna på någon annan, i en annan tid och i ett annat rum.
                    
Framtidens klimatkostnader är talande exempel på konsekvenserna av en falsk ekonomi men det finns exempel som visar hur vi drabbas även i ett kortare perspektiv. Varje år beräknas exempelvis allergier som orsakas av kemikalier i vår livsmiljö kosta de EU:s medlemsstater cirka 30 miljarder euro. Enbart i Sverige räknar man med att minst 50 000 människor dör i förtid varje år på grund av miljörelaterade sjukdomar.
                    
Denna typ av falsk ekonomi drabbar inte bara vår miljö, den drabbar också vår livskvalitet. Vi vet att nedskärningar i offentlig sektor, till exempel inom vård och omsorg, ofta leder till att kvinnors obetalda arbetsbörda ökar och därmed deras totala arbetstid. Detta resulterar i att stress, sjuklighet och sjukskrivningar ökar bland kvinnor. Varje år förlorar exempelvis EU 600 miljoner arbetsdagar på grund av stressrelaterade sjukdomar, och kvinnor står för merparten av dessa dagar. En kortsiktig vinst för den offentliga sektorn finansieras på så vis av en falsk ekonomi – genom kvinnors obetalda omsorgsarbete och av andra samhällssektorer.

Både FN och Världsbanken påpekar att kvinnors obetalda arbete ofta blir ett ”osynligt substitut” för, eller en dold subvention till offentliga program och utgifter. När kvinnor måste utföra en större andel obetalt arbete för familj och hushåll minskar deras möjlighet att förvärvsarbeta vilket innebär lägre inkomster och framtida pensioner för kvinnorna själva. Samtidigt minskar även det offentligas skatteintäkter eftersom dessa är kopplade till lönearbetet. Jämställdhetsexperten Gertrud Åström brukar uttrycka saken på följande sätt: 

”Vi måste ha omsorg utan underordning. Nedskärningar i hälsovårdssektorn ska inte finansieras genom att kvinnors obetalda arbete blir ett smörjmedel för hela samhällsmaskineriet! Ett grundläggande villkor för hållbar utveckling är att kvinnors mänskliga och sociala resurser inte överutnyttjas eller töms ut.”
                    
"Business as usual” inte är hållbart, klimatkrisen och de sociala utmaningar vi står inför kan inte lösas inom det nuvarande ekonomiska systemets ramar. Klimatförändringarna och den ekonomiska risen är historiska chanser att reformera en ohållbar ekonomisk modell.
                    
Hoppet ligger i klimatförändringens ekonomiska konsekvenser. Vi har helt enkelt inte har råd med ett samhälle som inte är rättvist, jämställt och hållbart. Kör vi på som vanligt kommer klimatförändringarna kosta cirka 20 procent av globalt BNP årligen, i stigande takt fram till 2050. Då beräknas även tre miljarder människor leva i kronisk fattigdom. Minskar vi däremot utsläppen med 30 procent till 2030 blir kostnaden 0,19 procent av vår årliga BNP fram till 2050. Det kräver att vi investerar två procent av globalt BNP årligen i olika klimatstrategier. Det är en ringa investering som ger oss ekonomiskt utrymme att omfördela resurser till den sociala dimensionen: till jämställdhet och fattigdomsbekämpning.

Rent samhällsekonomiskt är det oerhört lönsamt att investera i människor och miljö, både i ett kortsiktigt och i ett långsiktigt perspektiv. Världsbanken drar samma slutsatts som FN: teknisk innovation kommer inte att räcka, enda vägen fram är social och ekonomisk innovation. Därför uppmanar FN världens länder att anamma ett nytt politiskt ekonomisk tänkande, en smart ekonomi som förmår ta hänsyn till sociala och ekologiska värden så att dessa faktorer blir en förutsättning och en innovativ drivkraft för ökad livskvalitet och samhällsutveckling.
                    
Genom att förskjuta fokus från rovdriftsekonomi och BNP-mätning till mänsklig välfärd förändras våra föreställningar om vad som är ekonomiskt smart och rationellt.De personer som framför allt förknippas med detta perspektiv är den amerikanska filosofen Martha C. Nussbaum och Nobelpristagarna i ekonomi Amartya Sen och Josepheh E. Stiglitz.
                    
Dessa världsledande forskare har länge kritiserat att vårt mått på samhällsutveckling enbart grundas i begreppet tillväxt definierat som bruttonationalprodukt (BNP). De menar att samhällsutveckling mätt som BNP ignorerar de mest fundamentala behov människan har, värdighet och självrespekt. I mer än tjugo år har de arbetat med en alternativ modell för att mäta mänsklig och samhällelig utveckling.
                    
Utgångspunkten för denna kritik, som FN och Världsbanken tar fasta på i sina rapporter, är att ett lands ekonomiska utveckling inte säger något om människors verkliga livsvillkor, om demokrati, kvinnors situation, hbtq-personers livskvalitet, arbetslöshet, fattigdom eller om tillståndet för miljön. Med andra ord säger BNP inte ett ord om hållbar utveckling. Därför är livskvalitet och människors möjlighet till ett aktiv medborgarskap ett mer sakligt mått på samhällsutveckling än ekonomisk tillväxt definierat som BNP.
                  

Jämställdhet som mål och medel för hållbar utveckling

När FN:s konferens om hållbar utveckling gick av stapeln i Rio de Janeiro den 20 juni 2012 var  det första gången som kopplingen mellan ekonomi, jämställdhet, fattig- domsbekämpning och miljöfrågor – hållbar utveckling – stod högst upp på agendan. Världen kunde inte längre ignorera socio-ekonomiska fakta samtidigt som att temperaturen stiger.
                    
- I dag är vi 7 miljarder människor, 2050 är vi fler än 9 miljarder och då ska vi ha minskat koldioxidut- släppen med minst 80 procent.
                        
- Merparten av befolkningsökningen kommer att ske i världens fattigaste länder.
                        
- En av fem – 1,4 miljarder människor – lever i dag på 1,25 dollar eller mindre om dagen.
                    
- 1,5 miljarder människor har inte tillgång till el.
                        
- 2,5 miljarder människor har ingen toalett.

                        
- Nästan 1 miljard människor går hungriga varje dag.
                        
                                        
Om tjugo år, 2030, kommer världen att behöva 50 procent mer mat, 45 procent mer energi och 30 procent mer vatten. Vi vet att utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka. Det gör även skillnaden mellan fattig och rik. Tillsammans med den demografiska utvecklingen i världen skapar dessa faktorer ett ”hållbarhets-gap” som definierar mänsklighetens framtid.
                    
Om vi inte tar itu med dessa utmaningar omedelbart, kommer vi att få enorma kostnader i framtiden – för mer fattigdom, för mer instabilitet och för en utarmad planet. Vi har med andra ord definierat problemet och vet att vi måste göra något. 
                    
-Kvinnors och flickors förtida död samt flickors hinder att fullfölja utbildning.
                    
-Skillnaden mellan kvinnors och mäns tillgång till den ekonomiska sfären, inklusive möjligheten för kvinnor att ha inkomster.
                    
-Kvinnors begränsade möjligheter att göra sig hörda både i familjen och i samhället.
                    
-Ojämställdhet som arv från generation till generation
                    
Att det är smart att investera i jämställdhet som en strategi för ekonomisk utveckling är inget nytt. Det som är ”nytt” är att tunga institutioner så som Världsbanken så tydligt pekar på att det också är nödvändigt att bryta könsmaktsordningen för att vi ska kunna hantera den demografiska och ekonomiska utvecklingen och samtidigt klara klimatfrågan. Jämställdhet är helt enkelt en förutsättning för att klara klimatutmaningen.
                                    
Läs hela rapporten