Enligt statistiska Centralbyrån läcker det ut över 600 ton metaller årligen från våra svenska gruvor. Giftiga ämnen som arsenik, bly, kadmium, koppar och zink sprids via vattendrag rakt ut i naturen. Och att gruvindustrin skapar stora ärr i landskapet råder det ingen tvekan om. Fjället Kirunavaara, där LKAB i över ett sekel utvunnit järnmalm, blir sig aldrig likt igen. 

Samtidigt drar gruvindustrin in miljardvinster och håller direkt eller indirekt tiotusentals människor sysselsatta. Inte undra på att gruvindustrins branschorganisation, SveMin, driver på för att trefaldiga den svenska gruvindustrins omfattning fram till år 2025. 

För att en gröda ska kunna växa krävs både vatten och jord för grödan att slå rot i. Men när ingenting finns för att hålla jorden kvar, så förvandlar sol, regn, vind och vatten snart den bördiga marken till en hård, ogästvänlig barmark. 

Miljöorganisationen Green Belt Movement, baserad i Kenya, arbetar för att motverka denna utarmning av jordbruksmarken genom att istället integrera träd och skogsbruk i jordbruket. Green Belt movement etablerades på 1970-talet, med blivande Nobelpristagaren Wangari Maathai (1940-2011) i spetsen. Namnet på rörelsen inspireras av det ”gröna bälte” som träd skapar i landskapet. Det allra första bältet planterades av Wangari Maathai själv på Världsmiljödagen, 5 juni 1977, i Kenyas huvudstad Nairobi.