Näthatet kan inte separeras från den ojämställdhet som finns i det svenska samhället. Det hänger samman med sexism, förakt mot kvinnor och diskriminering.
En hatisk kommentar om ett barn på en privat blogg får stå kvar. Det finns ingen juridisk grund att tvinga den som har skrivit den att ta bort de kränkande orden.
Skyddet för den som utsätts för förtal i omodererade kommentarsfält måste stärkas, balansen mellan yttrandefrihet och integritetsskydd återställas.
Den digitala hatvåg som nyligen sköljde över den unga sångerskan Zara Larsson, efter att hon kritiserat Bråvallafestivalen för att samtliga huvudakter utgjordes av män, visar att näthat är något som vuxna män oförblommerat kan ägna sig åt utan att ens skämmas.
Utsattheten på nätet har växt sig starkare de senaste åren, hatet har nästan blivit vardag. Lagstiftningen har inte hängt med i det paradigmskifte som skett genom de sociala mediernas frammarsch. Det är ett allvarligt problem för demokratin.
Näthatet kan inte separeras från den ojämställdhet som finns i det svenska samhället. Det hänger samman med sexism, förakt mot kvinnor och diskriminering.
Kvinnor som uttalar sig och ofta syns i offentligheten utsätts för hot. Det gäller särskilt rasifierade kvinnor, det vill säga kvinnor som utsätts för förtryck utifrån rasistiska föreställningar. Den som dessutom vill stå upp för feminism och antirasism utsätts än mer.
Unga kvinnor får många kommentarer om utseende och beteende. En ung kvinna kan systematiskt bli kallad för hora utan rättslig påföljd.
Men allra allvarligast är att ungdomar och barn, på ett nytt sätt, drabbas av hot, hat och förtal i och med de sociala mediernas starka genomslag i alla åldersgrupper.
Mycket av hatet, hoten och hånet på nätet är organiserat. Ord, krav och formuleringar är snarlika och återkommer gång på gång. Avsändare är inte sällan rasistiska sajter. Och här finns något typiskt när det gäller näthat: beteendet är sanktionerat av en auktoritet och anonymiteten är en förutsättning för att ohämmat utsätta främmande människor för hatfulla kommentarer.
Även om stora nyhetsmedier modererar sina kommentarsfält fårhatiska uttalanden ofta stå kvar. De som anmäler näthatsbrott erfar i regel att fallet läggs ner i brist på adekvat lagstiftning.
Storbritannien har skärpt straffet för näthat och nyligen dömdes de första förövarna som gjort sig skyldiga till näthatsbrott.
I Sverige arbetar lagman Gudrun Antemar med en statlig utredning som kartlägger kränkningar via internet. Hennes uppdrag är att göra en översyn av det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten med särskilt fokus på hot och kränkningar via nätet. Utredningen, som ska vara klar den 31 januari 2016, ska bland annat ta ställning till om straffbestämmelserna för olaga hot, ofredande och förtal bör förändras.
I uppdraget borde ingå att titta på hur ett förfarande motsvarande det brittiska skulle fungera i Sverige.
Det behövs också mer vuxennärvaro på nätet, ett aktivt jämställdhetsarbete i hela samhället och att polisen gör mer för att klara upp näthatsbrott.
De sociala mediernaför med sig mycket gott. Människor över hela världen kan få kontakt med varandra på några sekunder, förutsatt att de är uppkopplade. Och det är inte heller bara en elit som har möjlighet säga sin mening i ett större sammanhang.
Det finns all anledning att värna människors integritet och anonymitet på nätet. Samtidigt måste det till krafttag mot det hat som sprider sig, inte minst det som drabbar barn och unga.
Balansen mellan yttrandefrihet och integritetsskydd är delikat. För att komma åt näthatet i det nya medielandskapet måste skyddet för privatlivet stärkas.
Linnéa Engström