Delningsekonomin-en del av en cirkulär ekonomi

Under Miljöpartiets dag i Almedalen höll vi ett seminarium om delningsekonomin. Janine Alm Ericson som också är sammankallande i Miljöpartiets styrgrupp för det ekonomiska rådslaget ledde seminariet och jag höll en tio minuters introduktion till våra slutsatser. Nya företag medverkade också som Sunfleet ( bilpool) och Yepstr (tjänster som tillhandahålls av ungdomar). Skatteverket och Almega lyfte viktiga perspektiv om skattebaser och företagens krav/ansvar. 

Regeringen har redan en utredning på gång vad gäller detta viktiga område och har utsett en cirkulär och biobaserad ekonomi som ett av fem viktiga områden för innovation och samverkan med näringslivet. 

Delningsekonomi, på engelska ”sharing economy”, handlar om att man antingen delar gratis eller hyr ut saker som man har ett överskott av. Det kan vara ett oanvänt rum, en cykel som ändå bara står och blir rostig, ett par skidor som samlar damm på vinden, eller din egen tid. Tjänster där personer kan dela eller hyra ut saker de inte behöver är populära och den tjänst som kanske flest känner till är Airbnb, där du kan hyra ut ett rum eller hela ditt hus för en kortare period. På företagets hemsida kan man nu välja över fler än två miljoner boenden i över 190 länder. Många affärstidningar spekulerar nu om Airbnb kommer gå om världens största hotellkedja Hilton i antal bokningar.

Efter ett antal år då konsumtion av både produkter och tjänster stått i företagens fokus börjar nya, spännande affärsmodeller som bygger på delande istället för privat ägande dyka upp. Delningsekonomi är ett relativt nytt begrepp, och än så länge finns olika sätt att se på vad det innebär. Delningsekonomin kan definieras som att den ger individer och organisationer möjlighet att göra en vinst på underutnyttjade resurser, det kan vara konkreta saker som en bostad, en bil eller en lokal som delas men också sådant som kompetens och tjänster. Delningsekonomi handlar om att spara på resurser och miljöaspekten är viktig. 

Enligt PWC har den årliga omsättning för delningsekonomin gått från 14 miljarder dollar till 335 miljarder dollar på tio år.

Drivkrafter för delningsekonomin

Varför nu? Tiden är uppenbarligen mogen för nästa steg i samhällsutvecklingen, telefonerna och teknologin är kraftfull nog, betalning på nätet inte längre något läskigt och ekonomin i världen på nedgång. Det handlar inte om en ny generation hippies i moderna kollektiv. Det rör sig om urbana människor som av praktiska skäl väljer bort att köpa bil för att i stället samåka eller låna grannens.

Drivkrafterna bakom delningsekonomin är delvis framväxten av sociala medier och digital teknik, men också de tuffare ekonomiska villkor som många människor lever under i länder som exempelvis USA, Spanien och Grekland. Det här skapar en vilja att göra en privatekonomisk vinst på något man redan äger, vilket i sin tur öppnar för viljan att dela med andra. 

Digitaliseringen skapar ett nytt politiskt gränssnitt mellan IT-sektorn och hållbar utveckling. Klimatfrågan i kombination med en ny ”digitaliserad” generation där ägande inte är en statussymbol gör att det blir mer en naturlig att dela på tjänster och saker än att äga. Slit och släng samhället är omodernt, kortsiktigt och bygger på felaktiga premisser. Det skapar ocksa en värld där enorma resurser hamnar på årligen på tippen. Av globala snabbrörliga konsumentprodukter hamnar 80 procent av värdet årligen på soptippar. Det motsvarar 2,7 trillioner dollar. I jämförelse skulle vi för att klara klimatet behöva investeria 1 trillion dollar per år. 

Sverige har unikt goda förutsättningar, eftersom det finns många it-entreprenörer här och vi ligger i teknisk framkant. Vi har ett samhälle där man vågar ta risker, eftersom det finns ett utbyggt socialt skyddsnät. Hos oss betyder ett misslyckande inte katastrof. 

I Sverige har vi också redan tradition av alternativt företagande, tillexempel kooperativ, där de som arbetar också äger verksamheten och där vinsten återinvesteras. 

Problem

Svårigheterna att driva in skatter varnar för att digitaliseringen kan leda till en strukturomvandling med besvärliga sociala följder. Många jobb kommer att försvinna, samtidigt som skillnaderna i inkomst kan bli mycket större. Om arbetskraften kommer i underläge är faran att villkoren försämras.

Utvecklingen kan ta olika vägar. Det finns ett sämre scenario med stigande arbetslöshet och låg tillväxt, men också ett bättre scenario där det skapas fler jobb genom lägre inträdesbarriärer och innovationer som driver tillväxt.

Mycket hänger på politiken, som kan underlätta genom att stimulera rörlighet och göra arbetsmarknaden öppnare, och genom att förbättra villkoren för egenföretagare. Det behövs mer utbildning, men också större utrymme för de lågutbildade som annars ställs utanför.

Digitaliseringen har redan gett betydligt större effekter än statistiken visar. Produktiviteten mäts alltför snävt, på ett sätt som inte visar verkligheten. Den hårda prispressen förklarar en del av de senaste årens låga inflation och en del av tjänsteproduktionen syns inte längre i BNP. Just nu ser vi ingen större påverkan på skatteintäkterna men på sikt kommer det nog att förändras.

Människor som delar saker med varandra, i stället för att köpa nytt och eget! Det låter trevligt och är antagligen precis det företag som Uber och Airbnb tagit fasta på i sin marknadsföring. Vi ska tänka att det här är bra för den lilla människan mot de stora jättarna. Men det vi ser nu är faktiskt något annat.

Adrian Wooldridge, kolumnist på tidningen The Economist, säger i en intervju att idén med delningsekonomi handlar om att utmana stora företag på deras monopol. Men i stället har det blivit stora företag som tjänar pengar på den lilla människan, under täckmanteln delningsekonomi. Tittar man på Uber förstår man vad Wooldridge menar.

Amerikanska Uber Technologies Inc är en digital taxiförmedlingstjänst som har sitt säte i Silicon Valley. Tjänsten som startade 2009 finns i dag i över 400 städer och värderas till svindlande 500 miljarder kronor. Uber tar uppemot 20 procent av pengarna och resten går till föraren. Men det blir inte mycket kvar efter att förarna betalat bensin och underhåll på bilarna. Förarna saknar många gånger trafiktillstånd och rätt försäkringar. När det uppstår problem är det förarna som får ta smällen.

I en intervju i Dagens Nyheter berättar 32-årige Mustafa Al-Saraj att han såg jobbet som Uberpopförare som ett steg in i taxibranschen. Han ansökte om taxilegitimation hos Transportstyrelsen och köpte en bil på kredit med sikte på att starta ett eget taxiföretag i framtiden. Men när han stoppades av polisen förra sommaren blev han dömd för olaga taxitrafik. Trots att han följt Ubers instruktioner. DN:s granskning visar att många som hamnar i kläm är just nysvenskar. En grupp som är särskilt utsatt för den här typen av bolag, eftersom många ännu inte kan lagarna och reglerna och litar på att det Uber säger är korrekt.

Uber handlar alltså inte så mycket om delning utan mer om exploatering. Det krävs ett institutionellt ramverk och en progressiv politik för att kunna ta tillvara på möjligheterna – så att inte ”delningsekonomin” bara ökar intäkterna för ett fåtal och gör världens rikaste ännu rikare.

Källor:

 http://www.pwc.se/sv/foretagare/delningsekonomi-hetaste-trenden-infor-2016.html

 http://www.dn.se/nyheter/sverige/uber-tjanar-pengar-forare-far-ta-smallen/

Anna Felländer http://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2015/06/Sharing-Economy_webb.pdf

http://www.dn.se/ekonomi/vi-paverkas-alla-av-den-nya-delningsekonomin/