Vad kan valet i USA lära oss? Progressiva krafter måste samarbeta och vara modiga. Det räcker inte att backa bakåt för att inte uppröra de misogyna männen och företagen. Nu är tiden för organisering och kamp. Vi ska minnas att inga rättigheter för vare sig minoriteter eller kvinnor kommit gratis. Det är frukten av några få som gick i bräschen och satte mycket på spel för att driva fram allas lika rättigheter. Sörj idag men organisera dig imorgon. Morgondagen väntar inte.
EU-elections 2024, the right-wing turn that stranded and the challenge for progressive parties. The case for capital markets to drive change.
Min nya bok är en berättelse som handlar om de egna erfarenheterna från tiden som miljöpartistisk EU-parlamentariker varvat med min pappa Dans resa från lovande ung förmåga som frikyrkopastor till katastrofen som följde på ett plötsligt insjuknande i psykos.
”En fågel värjer sin bur. Det är det enda den kan göra om den tillhör en gammal burfågelsläkt och inte vet av någon annan uppehållsort. Den öppna dörren är då inte utgång till friheten utan ingång för katten. Fågeln har rätt i att det betyder katastrof om katten kommer in i buren, men om den fria fågelns möjlighet, att klara sig utanför vet den ingenting.”
26 april 1986 strax efter klockan ett på natten inträffade Sovjetunionens värsta miljökatastrof, i den ukrainska småstaden Tjernobyl. Konsekvenserna av utsläppen av den radioaktiva isotopen Celsium -137 lever vi med än idag.
En miljökatastof av liknande mått kunde dammbygget vid Katunfloden i den centralasiatiska republiken Altai (i dåvarande Sovjetunionen), resultera i. Om det inte vore för en modig kvinna som trotsade den sovjetiska auktoriteten och undvek ett miljöingrepp av oerhörda mått.
I forna Sovjet, i ett land av stål och industriell produktion, var behovet av energi stort, kraftverken storslagna och miljöhänsyn låg inte speciellt högt på agendan för de styrande. Men Maria Cherkasova fick dem på andra tankar.
Biologen Maria Cherkasova föddes inför brinnande världskrig, växte upp under järnridån och kapprustningen mellan öst och väst. En tid då all intern kritik mot Sovjetunionen var extra känslig. Detta till trots blev hon år 1986 språkrör och den starkaste drivkraften för en fyra år lång kampanj för att stoppa ett massivt, 200 meter högt dammbygge av Katunfloden. Fyra år av motstånd, och till slut gav ledingen för projektet upp, bygget lades i malpåse.
All produktion av el påverkar miljön. I fråga om förnybara källor är miljöpåverkan minimal, men den finns där likafullt. Exempelvis skapar vindkraftparkernas höga torn och propellrar vibrationer som stör levnadsmönstren hos vissa känsliga fladdermöss, fågel- och fiskarter, och de flesta solceller innehåller höga halter av den miljöfarliga tungmetallen kadmium.
Konsekvenserna av vattenkraft är dock betydligt mer omfattande än övriga förnybara energikällor. Exempelvis har de över 2000 svenska vattenkraftsverken gjord det mycket svårare, ibland omöjligt, för laxen att vandra uppför älvarna och reproducera sig. Naturskyddsföreningen varnar också för att, med klimatet satt ur spel, extremt intensiva och oförutsägbara nederbördsperioder framöver, med katastrofala översvämningar och dammar som brister som följd.
Maria Cherkasova insåg att den stora dammen vid Katunfloden, dåvarande Sovietunionen, skulle resultera i att dammreserven skulle svämma över stora vildmarker, dränka och erodera bort fertil jordbruksmark och riskera att förgifta dricksvattnet genom läckage från dammen av extremt giftiga tungmetaller såsom kvicksilver. Maria Cherkasova tog till handling, organiserade aktionsgrupper och organiserade informationskampanjer om konsekvenserna av det stora kraftverket. Ordet spreds från stad till stad, och engagemanget växte överallt. Snart demonstrerade tusentals invånare på gatorna i protest mot det planerade bygget.
Effekten av Maria Cherkasovas engagemang, de många namninsamlingarna och de stora demonstationerna spred sig som ringar på vattnet i Sovjetunionen, och hon kom snart att bli ordförande och samordnare för paraplyorganisationen The Socio-Ecological Union, Sovjets största miljönätverk med över 200 olika miljöorganisationer i samverkan när nätverket var som störst.
Men tiderna förändras, "Panta Rhei", allting flyter. Sovjetunionen upplöstes, Maria Cherkasova försvann ur rampljuset och svårbekräftade källor säger nu att det lokala styret i Altairepubliken återupptagit arbetet med dammbygget. Informationskanalerna från Ryssland är knapphändiga, Reportrar utan gränser har rödlistat press- och yttrandefriheten i landet, men ifall uppgifterna är korrekta är det sannerligen ett olyckligt spel med stora risker för såväl människorna som den ekologiska balansen i regionen.
”Varför måste människor flytta på sig? Vart var de på väg när de hamnade i slavlägren i Libyen och vad var det som drev dem från familj och allt det välkända i hemlandet?” skriver Linnéa Engström (MP) och konstaterar att klimatförändringarna bidrar till våldet och konflikterna som driver människor på flykt.
Mary Robinson var inte bara öriket Irlands första kvinnliga president (1990-1997), eller FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (1997-2002), hon har inte minst skrivit in sig i historieböckerna genom sitt fortsatta arbete i sin egen stiftelse, Mary Robinson Foundation – Climate Justice (2010-)
I mitten av 1700-talet inleddes industrialiseringen i Storbritannien, och över London reste sig snart höga fabriksskorstenar som täta skott, alla bolmandes ut kompakt kolrök. Denna rök omslöt staden i ett dimmigt töcken av kolpartiklar och giftig svaveldioxid, och kom senare att få namnet smog genom en sammanslagning av de engelska orden smoke och fog, myntat av den brittiske läkaren Henry Antoine Des Voeux.
Situationen i London under tidig industrialisering är inte helt olik den som idag kännetecknar Kinas stora industristäder, där tjock smog numera tillhör vardagen. Det huvudsakliga drivmedlet för industrierna i dagens Kina är kol, precis som i Storbritannien under tidiga industrialismen, men den giftiga smogen av koldioxid och svaveldioxid har i moderna Kina dessutom fått tillskott av en mängd konstgjorda gaser och kemikalier. Situationen är allvarlig. Den statliga myndigheten Hong Kong Observatory rapporterade nyligen att hamnstaden Hong Kong numera i över hundra dagar om året är insvept i ett så tjockt täcke av luftföroreningar att det inte ens går att se konturerna av fastlandet på andra sidan hamnen, bara någon mil bort. I den kinesiska miljonstaden Harbin låg den giftiga smogen i augusti 2013 så tät över staden att alla flygplatser och skolor tvingades stänga över tre hela dagar. Världshälsoorganisationen fastslår i sin rapport Global Burden of Disease (2010), att en betydande del av de över en miljon kineser som dör en onaturligt tidig död är relaterade till smog och luftföroreningar.
Kina, som enligt Världsbanken gick om USA och blev världens största ekonomi förra året (2014), har de senaste trettio åren sett en enorm ekonomisk tillväxt och ökat materiellt välstånd. Men det sker till ett väldigt högt pris. En av dem som envist framhåller att Kina måste tänka om är Mei Ng, tidigare ordförande för Hong Kongs Friends of the Earth (i Sverige Jordens Vänner). De senaste tjugo åren har hon varit engagerad i alltifrån parkförvaltning, barnhälsa och stadsodling i sin hemstad Hong Kong, men kanske ändå mest av allt är hon en stark röst för att mota bort smogen från de kinesiska städerna. Hon jobbar idag oförträget vidare som rådgivare åt Hong Kongs stadsledning, och trycker ständigt på hur Kina förvisso har rätt till samma utveckling som de rikare länderna i värden, men att tekniken måste ske på modernare sätt. I denna anda startade Mei Ng år 2001 upp det årliga lådbilsrace, där alla tävlingsfordon uteslutande är solcellsdrivna.
Kinas befolkning har rätt att leva i samma materiella välstånd som befolkningen i Europa och Nordamerika gör. Men det är ett faktum att jordens resurser inte räcker till ifall detta materiella välstånd skapas på samma slösaktiga sätt.
Mei Ng har hyllats och prisats bland annat i FN för sitt engagemang, men också ifrågasatts för sitt fokus på individens ansvar. Men hon står fast vid sin devis. Genom aktiva levnadsval och konsumtionsval, menar hon, kan vi påverka och styra utvecklingen i den riktning vi vill. Men då måste fler få chansen att göra aktiva val. Som ordförande för Hong Kongs Friends of the Earth skriver hon:
"Det är de kinesiska kvinnorna som håller nyckeln till hållbar utveckling. Genom att bättre lyssna på dem, stärka deras möjligheter att göra självständiga ekonomiska och sociala val, kommer belastningen på Kinas ekosystem att radikalt minska. Föreställ er vilket avtryck och inverkan 600 miljoner stärkta kvinnor kan ha för vilken väg vi går. Kinas kvinnor kan göra världens största skillnad”.
